Läkare- medicin - avstängd - borta

Den nya medicinen tar bort ångesten men gör mig även "hög". Mamma gillar den inte alls men tror hon mest är rädd att vi inte ska kunna åka iväg i början av april då hon fyller 60. Men förklarade att jag istället kan ta attarax då, blir inte borta med den.

Men läkaren ringde igår istället för i tisdags då han skulle ringa. Ska prova ännu en ny medicin som inte är lika stark. Men han menade på att det inte alls är konstigt att jag blir så påverkad av medicinen "det är priset man får ta om man vill få bort ångesten".

Har iaf målat en del tavlor då jag inte orkar annat. Kopplar bort allt mesans jag målar. Kan för tillfället inte ta in nya intryck eller göra fler saker samtidig (väldigt jobbigt)

Ångest!!

Ångest, ångest och ännu mer ångest!! Så ser mitt liv ut om jag nu inte sover. Lägger mig vid 19-20 tiden varje dag för jag inte orkar va vaken mer. Fått en medicin nu som dämpar hela mig, rätt skönt faktiskt. Men närminnet har jag inte kvar alls pga både ångest/depressionen och medicinen. Brukar ha väldigt bra minne i vanliga fall.

Nej nu är det dags att blunda och drömma om de liv jag vill leva!!

Utflykt

Lova tog med mig på en utflykt till Norberg. En liten ort 1 timme från Västerås. Centrum är ungefär 1 gata. Jätte mysigt ställe men massa gamla hus :)
Vi fikade på världens mysigaste bageri (Elsa Andersons konditori) för att sen kolla i mysiga affärer (alla de hade, ca 5 st haha). Kom inte tomhänt hem från klockgården. De säljer MASSOR med doftljus bl.a.

Kolla in:
http://www.elsaskondis.se/
http://www.klockargardens.se/

Lördag och söndag

Denna helg har spenderats i solen och naturen!

Lördagen hade jag Zaqira som jag är extra matte till. Vi åkte till badelunda och gick i skogen och bara njöt. Sen på eftermiddag/kväll va vi hos min syster där vi åt tacos och kolla film sen på kvällen melodifestivalen (inte nöjd med vinnaren)

Idag söndag va jag barnvakt åt min kompis lilla dotter på 1,5 år. Träffar henne inte så ofta då de bor i Karlstad. Haft en riktigt mysig dag med besök på vallby frilufmuseum och sen ankdammen här där jag bor och matade änderna.

Jag behöver mer sånt här. Ingen stress inga krav utan bara få njuta, framförallt av sol och personer som inte drömmer eller mår dåligt. Nu har jag mer kraft för kommande vecka.

Orka/ge upp?

Jag vet inte om jag orkar eller om jag vill. Jag vet att jag är envis men nån gång måste man se verkligheten. Sova nu och "se fram emot" fredag då ska aka träffa sköterskan/stödkontakten. Tänkt berätta allt. Måste sluta underdriva allt hela tiden, det hjälper ingen…

Splittrad nyhet!!

Idag fick jag ett brev från en skola jag sökt in på. Jag kom in! Kände mig tommare än vanligt först. Sen pratade jag med Lova och mamma och började så småningom se positivt på det. Orkar jag inte så är de bara att jag slutar (något jag är blivit van med genom åren), men klarar jag den så är du ju super. 1 år borde jag kunna mosa på utan problem, men efter så vet jag inte!


Prata även med lova om E:s känsla på att inte känna/veta meningen med livet. Känner igen mig till tusen. Jag vet inte varför jag lever och varför jag ska det överhuvudtaget. Allt jag vet är att jag måste, det är nåt som förväntas av samhället.

Vet inte mer va jag ska skriva, eller jag vet inte hur jag ska formulera mig i text i alla l fall…

Glädje?

Varför kan jag inte känna glädje? Inte för mig, inte för vänner, inte för solen. Känner inget!! Vet hur jag ska reagera, vet hur jag ska säga och vara. Men känner inget. Ångesten kommer allt oftare, helt utan förvarning. Känner smärta i mig själv över att jag inte känner, att jag inte är som jag vill och vet att jag kan vara…

Ser fram emot sjukvårdskontakten på fredag då jag kan prata om det samtidigt som det skrivs i journalen så min läkare som ringer senare denna månad kanske kan läsa innan eller under tiden vi pratar i telefon om vad jag berättat för sköterskan.

Jag vet att de kan bli bättre men måste bara få krafter att orka ta nog vidare!