När min kropp gör ont så vet jag innerst inne att den säger till mig att vila. Men det är något som är väldigt svårt. Idag är andra dagen som jag får lov att säga nej till träning. Känns ledsamt men är nåt jag måste.
Bakgrund: har vart sjukskriven över 1 år nu pga att jag fick extrem stressmage (ibs) jag kunde inte behålla maten jag åt utan kräktes upp allt. Jag fortsatte träna och sluta tillslut äta för jag inte orkade ha ont och spy hela tiden. Gick ner massor i vikt och hade näringsbrist. Alla muskler förtvinade också. Trodde ett tag att jag faktiskt skulle dö. Men då kom vändningen för att dö vid 26 år ålder är inget jag vill.
Kom till en dietist som hjälpt mig så nu är jag på väg tillbaka. Men är inte riktigt där jag vill men tror det ibland. Därför jag kraschar så här emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar